Något om Lagg-släktens historia.

Om Lagg-släktens äldsta historia i Sverige saknar jag ännu vetskap. Frågan är väl också om den överhuvud kan utredas. Då de första representanterna för släkten sannolikt voro finnar (möjl. valloner) utan mera fast vistelseort är det svårt att i förefintliga församlingsböcker få några säkra upplysningar om dem. Då det ofta också av olika anledningar var si och så med skattskyldigheten och även mantalsskrivningen ger inte heller de mera administrativa källorna några direkta upplysningar.

Så långt jag hittills kunnat följa Lagg-släktens historia går den tillbaka till nuv. Rämens socken i Värmland, en gränssocken till Dalarna. Dess första kända representant var s.k. bergskronotorpare Hindrick Tomasson, som bodde på (bergstorpet) L ö n n h ö j d e n ( = nuv. bebyggelsenamnet O m s j ö n vid en liten sjö med samma namn just där Rämens, Gåsborns och Säfsens socknar mötas). Han dog därstädes i dec. 1728 och ligger begraven på Gåsborns kyrkogård. (Rämen saknade då ännu egen kyrka och var underlydande Gåsborns socken). Enligt dödboken skulle han ha varit 66 år och alltså född 1662. Huruvida han var född på Lönnhöjden är emellertid ovisst. Dopböcker från denna tid saknas och det dåv. Gåsborn med Rämen var i kyrkligt avseende direkt underlydande Filipstad. Vi vet endast att han bodde därstädes 1720, vid tiden för sonens, Hindrick Hindersson, födelse. L ö n n h ö j d e n är dock känt som bergstorp redan 1686 (det äldsta belägg för namnet som vi har). Namnet O m s j ö n, vilket är det nu gängse namnet på platsen i fråga, är dock känt redan från 1669, då en Mickel Påttel bodde därstädes. Att L ö n n h ö j d e n och O m s j ö n är samma plats vittnar det förhållandet om, att de två namnen ofta och ända fram mot slutet av 1800-talet sammanställas. Det heter nämligen O r m s j ö med L ö n n h ö j d e n eller tvärtom. Det förstnämnda bebyggelsenamnet har uppkommit till följd av bebyggelsens anknytning till sjön med samma namn, medan det senare säger oss att den varit knuten till en höjdsträckning, där lönnen varit ett dominerande trädslag.

1686 och ännu 1710 beboddes L ö n n h ö j d e n av blott ett hushåll. Innehavarens namn känner jag emellertid inte till. Troligt är dock att det varit Hindrick Tomasson. Har han månne kommit dit genom gifte med Mickel Påttels (1669, se ovan) dotter? Att L ö n n h ö j d e n varit ett bergskronotorp betyder att det varit underliggande Värmlands bergslag, i detta fall närmast den s.k. Näsrämshyttan vid Rämsjön i Rämens socken, anlagd 1649. (Om denna hytta heter det i en skrivelse från grundläggningsåret att den upptagits av några finnar och torpare). Malm till denna hytta togs i det s.k. Rämsberget strax nordväst om Rämsjön, ½ mil från L ö n n h ö j d e n. I Rämsberget dog f.ö. sonen Hindrick Hindersson (se nedan).

Om L ö n n h ö j d e n s anknytning till Näsrämshyttan eller Näsrämen, som platsen oftast hette, visar kanske också det förhållandet - något som dödboken förtäljer - att i samma grav som Hindrick Tomasson nedsattes även vid samma tillfälle en ung dräng från Näsrämen, Karl Nilsson, om 25½ år. Att något släktskap varit rådande mellan de två står utom allt tvivel.

L ö n n h ö j d e n s historia torde inte vara äldre än från 1650-talet. I den förteckning på torp och nybyggen inom nuv. Rämens och Gåsborns socknar som finns från år 1628 och som upptar 6 namn, saknas såväl L ö n n h ö j d e n som O m s j ö n. Allt tyder på att bebyggelsen där uppkommit genom utflyttning från det angränsande L a g g s u n d e t vid det smala sundet mellan sjöarna Norr och Sör Laggen och som var ett av de 6 nybyggen eller torpställen, som 1628 års förteckning upptar. Om den ovan omtalade Mickel Påttel i O m s j ö (1669) vet vi, att han tidigare bodde i L a g g s u n d e t.

O m s j ö n och L a g g s u n d e t på gränsen mellan socknarna Rämen, Gåsborn och Säfsnäs överflyttades så sent som år 1891 från Gåsborns till Rämens socken. Lagg-släktens värmländska historia har alltså fram till denna tid varit knuten till Gåsborn. Rämens och Gåsborns socknar äro relativt unga bebyggelseområden. Ännu 1628 upptas sålunda i Gåsborns socknar endast 45 mantalsskrivna personer och i Rämen blott 3, vilka bodde i de 6 (finska?) nybyggena Näsrämen (Rämen), Laggsundet, Lekaråsen, Siksjön, Tomsjön och Yxtjärn, av vilka Tomsjön dock snart utlades. Enligt utredningar som gjorts om bebyggelsen i dessa socknar skulle bygden ha brutits av "finska odlare och svenska bergsmän".

Den äldsta uppgiften om Gåsborn härrör från 1560 (Börjer på Gåsaklint, sannolikt finne) och den äldsta om Rämen från 1611 (Laggsundet, som det året skulle ha upptagits). L a g s u n d e t upptas 1622 som vanligt torp men redan 1628 som kronotorp, då det sannolikt var underlydande Värmlands bergslag, i detta fall Gåsborns hytta, anlagd på 1580-talet.

På grund av L a g g s u n d e t s och L ö n n h ö j d e n s (Omsjön) läge i närheten av varandra och den omständigheten, att bebyggelsen i L ö n n h ö j d e n utvecklats ur den i L a g g s u n d e t (se ovan!) talar allt för att vi får söka Lagg-släktens kanske äldsta historia i Sverige just till L a g g s u n d e t och att en av dess förfäder varit med om att anlägga torpet L a g g s u n d e t 1611.

Betydelsen av ordet L a g g s u n d e t är diskutabelt. Enligt en utredning om Värmlands ortnamn (Ortnamn i Värmlands län Del III Färnebo härad) synes den uppfattningen ha de flesta förespråkare, som vill tolka namnet som "bebyggelsen vid laggen", i detta fall hänsyftande på den smala insnörning (sund) som finnes mellan de båda sjöarna N. och S. Laggen och som har formen av "laggen" på en tunna. Detta är också min åsikt. Efter denna typiska egenhet skulle också sjöarna ha fått sina namn.

Att L a g g s u n d e t och L a g g e n skulle ha fått sina namn direkt av någon representant för Lagg-släkten tror jag inte. Namnet Lagg är inte belagt som släktnamn förrän på 1770-talet (Frans Hindersson Lagg, sonson till den ovannämnde Hindrick Tomasson, bar detta namn vid sin vigsel 1774), och L a g g s u n d e t är, som jag ovan nämnt, känt redan från 1611. Sannolikheten talar för, att Frans Hindersson Lagg tog sig detta senare namn vid flyttningen från sin hemby O m s j ö n vid L a g g s u n d e t till grannsocknen Säfsnäs (Fredriksberg) där han 1774 gifte sig med Catarina Bocksdotter. Det var mycket vanligt vid den tiden att man i samband med förflyttningar lade sig till med ett namn, som visade varifrån man kom. Detta även i åtskiljande syfte. Den kraftiga invandring av värmländska arbetare (smeder) som ägde rum under senare hälften av 1700-talet till Säfsnäs, därvid bar många samma namn, gjorde ett sådant tilläggsnamn nästan nödvändigt.

Den möjligheten är dock inte helt utesluten att namnet L a g g s u n d e t (Laggen) skulle vara en försvenskad form av något ursprungligt finskt släktnamn (Lakkonen e.dyl.), något som vid ett flertal värmländska ortnamn kunnat bevisas. Som bekant fick inte finnarna behålla sina finska släktnamn efter hitflyttningen utan myndigheterna försåg dem med motsvarande svenska för- och efternamn. Det är därför omöjligt att veta vilket deras finska släktnamn var.

Ingenting talar för att "Laggarna" skulle ha varit Valloner. Dessa behöllo som regel sina flamländska namn eller erhöll någon försvenskad form därav och namnet Lagg är bevisligen inte i någon form flamländskt. Den omständigheten, att Frans Laggs fäder bebodde bergstorp i de typiska finnsocknarna Gåsborn och framförallt Rämen med sina för finska förhållanden typiska höjdlägen (åsar och bergshöjder, där svedjebruk var lämpligt) och att såväl O m s j ö n (Lönnhöjden) som L a g g s u n d e t, varifrån Laggarna härstammar, från början bevisligen var finska torp, som senare, när bergsbruket och hyttverksamheten började tränga in i dessa socknar, underlades Värmlands bergslag och dess innehavare blevo som körare och kolare underlydande hyttornas föreståndare med det ursprungliga svedjebruket mera som en bisyssla. Alltefter som hyttrörelsen vann terräng och hammarsmedjor av olika slag började uppföras gick många av dessa finnättlingar över till denna verksamhet, i synnerhet som ytterligare utökning av svedjemarken och därmed utökning av torpen blev förbjuden, då det blev till men för bergsbruket, som behövde skogen för sin verksamhet. Den första av "Laggarna", som gick över från svedjebruk eller från att vara torpare till berg- och hytteverksamheten var Hindrick Tomassons son Hindrich Hindersson (jag vill här inskjuta att namnet Hindrick var det kanske mest typiska och vanliga finska förnamnet, som endast i undantagsfall bars av svenskar vid denna tid och av vallonättlingar aldrig), som efter 1751 synes ha flyttat från L ö n n h ö j d e n eller O m s j ö n till R ä m s b e r g e t, där malmbrytning för Näsrämshyttan försiggick, och där han också dog 1768. Hans son Frans Hindersson med tillnamnet Lagg kom så genom giftermål till Fredriksberg i Säfsnäs som smedlärling och där han sedan dog som mästersmed 1811.