Daladag i Sundbyberg

Fem tusen man från dalorten sprang...
Stenåke Pettersson

Ja, fullt så många var vi nu inte men cirka 20-25 personer som representerade de allra flesta av Dalarnas Släktforskarföreningar, Släktforskarnas Hus, Kullornas Ambassad och Dalaföreningen i Stockholm.

Några spikslagna skor och klubbor i hand, som det står i visan, fanns inte inom synhåll. Vi kom i fredliga avsikter, med utställningsmaterial, böcker, CD-skivor, Gagnefsbakelser, tunnbröd och sockerdricka från Mora bryggeri. Till det hade vi alla ambitionen att dela med oss av det kunnande vi samlat på oss. Vi ville bjuda våra besökare möjligheten att lära mera om den del av Sverige som de allra flesta har något förhållande till. Vi ville också få dem intresserade av att börja med eller vidareutveckla intresset för släkt och hembygdsforskning.

Tvivlets frö fanns nog hos många av oss: inte kommer det några besökare en solig lördag i maj! Då är det båten, sommarstugan, härbret hemma på gården, trädgårdslanden och jag vet inte vad som har högsta prioritet. Men släktforskning, inomhus, föreläsningar, skorpor och pulverkaffe…. Nä, de går alldriiig, som närkingen i mig formulerade saken.
Men hej, vad jag bedrog mig! Besökarna kom i stora skaror från öppningsdags vid 11 till stängning vid 16 var det en strid ström av besökare, intresserade besökare, vetgiriga besökare, kunniga besökare.
Den relativt lilla yta vi delade på gjorde att det hela tiden kändes som högt tryck.

Två intressanta föreläsningar fick besökarna del av:
Hoff Sven Hedlund från Leksand, kullornas ambassadör, berättade om trädgårdskullor, mursmäckor, roddarmadamer och vevkullor med rubriken ”Har ni ätit så ska ni ut. Har ni inte ätit så ska ni ut i alla fall.” Hoff Sven ägnar mycken tid och ännu mer arbete åt kullornas del i det som kallas för herrarbete och som under flera århundraden var en förutsättning för överlevnad för många familjer i Dalarna, särskilt i Siljansbygden.
Den som vill gå med i föreningen Kullornas Ambassad och på så sätt stödja Hoff Svens fortsatta arbete gör det enklast genom att skicka ett mail med namn och adress till hoff.sven@telia.com eller ring honom på 0247-61079 Sven var en mycket nöjd ambassadör efter dagens arbete. Han fick många nya kontakter att jobba vidare med. Han ruvar också på en idé, en ännu så länge hemlig plan som jag lovat att inte avslöja mina kunskaper om. Jag säger bara: veva på! Det här kan bli en höjdare till nästa sommar!
Elisabet Fagerholm Marits var den andra föreläsaren. Hennes tema var ”En hårresande historia – om hårkullornas liv och arbetsvandringar.” Åhörarna fick ta del av en mycket intressant nisch inom arbetsvandringarnas område, ett udda men högt skattat hantverk från Våmhus som förde dess utövare långväga kring, ända till S:t Petersburg och London. Ett hantverk som fortfarande lever men enbart utövas av Våmhuskullor intill denna dag. Låt vara att den som på plats demonstrerade hantverket var bosatt i Saltsjö Boo – men Våmhuskulla var hon och förblir hon.

Kör i vind!
Mitt emellan föreläsningarna fläktade det friskt genom de öppna portarna från Marabouparkens grönska. Besökarna skyndade mellan utställningsskärmar, bokbord och datorer men så plötsligt spreds en andäktig tystnad över lokalen. In kom 15 sockendräktsklädda körsångare från Dalaföreningen i Stockholm. De bjöd på en mycket uppskattad konsert som helt stilenligt började och slutade med brudmarscher. Däremellan var det både hupplekar och polskor och någon stillsam koral. Dalaföreningen med 105 år på nacken, visade i sin monter upp ett antal äldre medlemsmatriklar, ett föga utnyttjat material som kan ge extra krydda åt forskningen. Föreningen har genom åren bedrivit en mycket omfattande verksamhet med allt från körsång och folkdans till sport och idrott på nationell nivå. Verksamheten har varit av stor betydelse som samlingspunkt för dalfolk som flyttat till Stockholm och helt följdriktigt heter Dalaföreningens medlemsblad Dalfolket. Den som vill veta mer kan kontakta föreningen på adressen Dalaföreningen i Stockholm, Åke Sjöndin, Förvaltarvägen 4, 6 tr 169 68 Solna eller telefon 08- 82 96 97

Det blåser med-vind, sa direktören för sparkfabriken!
När släktforskarförbundets ordförande Ted Rosvall tittade in en stund på eftermiddagen hade han all anledning att se nöjd ut. Medvinden gäller i högsta grad släktforskarrörelsen. Intresset är stort och växande och tar sig många uttryck. Det är verkligen en rabatt där tusen blommor blommar, var och en med sin kulör. Nya föreningar kommer till. Nya möjligheter öppnar sig för forskare – allt från att komma åt källmaterial för forskningen till nya sätt att redovisa sina resultat. Släktforskarnas Hus passade på att för första gången i mäss-sammanhang visa upp sin nya produkt ”Vackra Antavlor” som rönte mycket stort intresse – inte minst de släkttavlor för familjens ”kelgrisar” som kan tas fram på samma sätt. ”Huset” lyfte också fram sitt fördjupade samarbete med Genline, en intressant kombination för framtiden. Den som vill veta mer om både det ena och det andra kan besöka www.slaktforskarnashus.se

Favorit i repris
Som helhet en mycket lyckad dag där det mesta flöt på fint. Trångt ibland men hela tiden gemytligt. Intresserade och nyfikna besökare som fick mycket med sig hem, både av idéer och inspiration och av mer hårdvara som böcker och CD-skivor. Ett stort tack till Ovansiljans Släktforskare och dess ordförande Jojje Lintrup för initiativet. Redan innan dagen var till ända och hopplockningen tog sin början så tisslades det om en repris på hemmaplan, en liknande manifestation, någonstans i Dalarna.
Vem tar sig an den utmaningen?

DALARÖTTER ges ut av / is published by © Dalarnas Släktforskarförbund.