Av emigranterna voro många finnar. De frågade icke efter hur maten smakade, de åto som svin. När det led åt tiden att vi skulle få maten då skockade sig all vid nedgången och alla ville ha först. Dem som stodo närmast fingo naturligtvis först. När de fått skulle de gå därifrån, då trängde de andra på så de tömde ur maten på varandra innan de kommo därifrån, sådant var just trevligt att se på dem huru de for fram.

Vi voro på Nordsjön i 2 dygn. Vi hade mycket fint väder, så det var icke många som voro sjuka. På söndagen kommo vi till Hull. Där kom folk emot oss med fulla säckar med apelsiner och ropade: Fyra för 25 öre. Sedan kommo en hel hop med små, både gossar och flickor. Alla tiggde tobak. Måndagen reste vi på tåg igenom England till Liverpol. Det var en mycket nöjsam resa. Där var mycket att se. Där har de redan sått och träden stodo i full blomning.

Om tisdag, onsdag, torsdag och fredag voro vi i Liverpol. Där levde vi mycket trevligt. Vi hade allting fritt där. Där fick vi också riktig mat: om morgonen kaffe, vetebröd med smör på, om middagen soppa, ärtor, böner, kött, fläsk och bröd. Om kvällen: Kaffe och bröd. Alltsammans var på bästa sätt tillagat, och vi fick även så mycket vi kunde förtära. Varenda dag hade vi spel och dans här, men för det mesta voro vi ute i staden, för det var mycket att se. Vi besökte ett mycket grant museum. Där fick vi se alla slags djur som på jorden finns, ifrån det största intill det minsta kräk som finns. De voro som de skulle vara levande.

Vi besökte även ett kapell där det var skandinavisk gudstjänst uti.
Om söndagsmorgon stego vi ombord på British Princess, en av Amerikalinjens båtar, som gjorde första resan över Atlanten. Vi fick ej resa med Stjernlinjen, för den båt som vi skulle följa med på hade då avgått. Då lejde Stjerlinjensbolaget en båt av Amerikalinjen, som vi fick följa med på. Men båten var mycket dålig. Det tänker jag ni får veta, för det var en student från Värmland som skrev ett kontrakt och skulle skicka till Sverige, som skulle sättas i alla tidningar hur dålig båten var. Och många av emigranterna skrevo dit sina namn, jag var den andre av dem som tecknade dit sina namn. Var snäll och omtala för mig när ni skriver om det har stått i edra tidningar.

Vi kommo om söndagen den 29 april utanför Irland. Där kommo 400 irlänningar som stego på vår båt som skulle till Amerika.

På måndag och tisdag hade vi det värsta på hela resan, det var mycket stark storm och nästan alla voro sjuka. Vi kunde ej förtära annat än en halv apelsin vardera dagen. Båten låg för det mesta på sidorna, och vi måste riktigt hålla fast oss om vi skulle kunna ligga kvar i våra sängar.

Om onsdag var det lite bättre, om Kristihimmelsfärdsdag var det åter storm. Båten gick ej mer än 3 sjömil i timmen. När hon gick fortast gick hon 14 sjömil. Om natten till denna söndag bröt en trossman det ena benet av sig och 5 andra av besättningen skadades svårt.

Om fredag och lördag var det någorlunda väder.
Om söndag foro vi över en varm havsström som varade i flera timmar. Vattnet var alldeles lugnt så vi sågo många stora valfiskar och många sjöfåglar. På måndag undergick vi alla vaccinationen.

Om tisdag, onsdag blev en irlänning död, som var 86 år.
Om torsdag begravde de honom, och på eftermiddagen fick vi äntligen se land.
Om fredagsmiddag stego vi iland i Philadelphia, och om natten stego vi på tåget.
Om lördag kommo vi till ett ställe som hette Pittsburg. Där bytte vi tåg. (Tågen gick likväl om nätterna som om dagarna).

Om Pingstdags morgon klockan 8 skildes jag ifrån mitt nöjsamma sällskap i Fort Wayne. Därefter fortsatte jag resan till Chicago. Klockan 9 därifrån till Milvaukee…………..