1997 Sperling Bengtsson

Förbundsstyrelsen beslöt vid sitt sammanträde 31 maj 1997 att tilldela Sperling Bengtsson, Haverdal, årets Victor Örnbergs Hederspris. Motiveringen löd som följer:För de insatser Du gjort för svensk, och speciellt halländsk släktforskning. Detta har skett bl.a. genom tolkningen och utgivningen av Hallands landsbeskrivning av år 1729 (4 volymer), Ditt bouppteckningsregister för Halmstads härad, utgivningen av Kunglig Befallningshafvandes riksdagsrelationer eller 5-årsberättelser, Din skrift om Södra Hallands Båtsmanskompani för att bara nämna några av Dina insatser till andra forskares fromma.

Pristagaren underrättades och svarade med följande brev:

"Tack för brev, vars innehåll måste läsas några gånger för att jag rätt skulle fatta vad det handlade om.

Kanske har alla, som skrivit och skriver av gamla handlingar och skrifter, känt det på samma sätt. Att skrifterna är begravda (i säkert förvar) i arkiven, endast tillgängliga för ett fåtal som kan läsa och – framför allt – tolka dess innehåll. Genom avskrift blir det mera tillgängligt för alla och ”översättning” till nutida svenska lättare att förstå. Fast då mister texten sin charm.

Av nödvändighet är släkt- och hembygdsforskning ett ensamt jobb. Tills man träffar på någon likasinnad. Därför känns en sådan här utmärkelse som ”lön” för alla ensamma år i början. Helst innan Hallands Genealogiska Förening bildades.

Sedan Hallands Landsbeskrifning 1729 kom ut i tryck, har det hänt att glada släktforskare kommit och talat om att de har hittat en gård, där deras anfäder bott. Det har också blivit ett slags belöning.

Man får också tillbaka mångfalt genom att lära andra (har någon redan sagt?) Genom att så gott som dagligen läsa olika handstilar i 1700-tals handskrifter har det blivit så. Att få mera än man ger. Och att kunna hjälpa nybörjare och trösta dem med, att sådan skrift också var oläslig för mej i början.

När min fars föräldrahem skulle säljas 1954 måste allt röjas ut. Det hade samlats mycket under åttio år och bland det fanns en del papper om min farfar och hans närmaste släkt. På den tiden (mitten av 1950-t.) var alla kyrkböcker kvar i församlingarna så långt tillbaka som en 1860. Sedan gick färden på mc till Lund och landsarkivet.

Och på den vägen är det, för rätt snart ville jag också ha reda på vilka grannar och bybor som bodde här i Särdal. Och sen i Harplinge, och Steninge, som är annexförsamlingen.

Alla anfäder har varit bönder på min fars sida, till min farfar, som blev sjöman och skeppare. Inte för att äldre syskon skulle ha gården, han var enda barnet, utan därför, att ”stugan blev för trång” när han fick en styvfar. Därigenom fanns intresset för allt som rörde (cofferdi)sjöfart. Och den är internationell.

I min mors släkt finns en släktförening och därigenom var den rätt känd. Som sekreterare kom det på min lott att hålla reda på släktingarna så långt det nu gick, och göra upp en enkel stamtavla. Nästa år har vi förresten dubbeljubileum.Vår stamfar föddes 1798 och släktföreningen bildades 1928.

Ännu en gång tack. Visst känns det lite pirrigt inför Riksstämman, men det är ju ännu en liten tid dit.

Med vänlig hälsning
Sperling Bengtsson"